Ni vet hur det är med musik. Ibland sitter man och gör något när man bara fastnar för en textrad eller liknande.

Ofta kan detta fenomen vara väldigt distraherande, speciellt då jag kodar/skriver rapporter eller seriösa mail och liknande. Då ska det vara i princip textfritt - men ändå underhålla öronen så de inte tycker det är tyst.

Det naturliga valet brukar vara trance/psytrance/goa/drum & bass etc. då texten sällan är speciellt lång, eller i alla fall inte speciellt störande då det oftast inte rör sig om något högre krav på tolkning av dess budskap. Väljer man sedan att lyssna på musik via shoutcast så behöver man inte ens välja låtar själv, då räcker det med att hitta en “station” man trivs med - och sen får någon annan stå för att byta musik. Mycket trevligt!

Under tiden som jag skrev de sista meningarna i det förra inlägget började kom jag helt av mig avföljande text:

Jag vet inte om det beror på min trötthet (som fortfarande inte är tilräcklig för att jag ska somna, men som ändå gör mig lite fnittrig) men jag tyckte det var ganska roligt hur som helst.

Vilken låt det är?

Space Buddha - Mental Hotline

Egentligen borde jag ha sovit för länge sen; men det som rent teoretiskt verkade enkelt var uppenbarligen mycket svårare i praktiken.

De senaste två veckorna har jag jobbat ganska mycket med fysiskt krävande arbete. Som många av er vet så jobbar jag även ganska många timmar (därav begreppet “Nallevecka”)- vilket genast blir en ganska slitsam kombination. Hur som helst så har jag nu passerat den hemska “första veckan” den här sommaren.

Varje sommar utsätter jag min icket ont anande stackars akademiska kropp för en enorm omställning då jag börjar arbeta fysiskt. Den första veckan innehåller ganska mycket ömhet i rygg och axlar, då de musklerna legat i dvala sedan säsongen innan. Lyckligtvis så vänjer jag mig ganska så snabbt vid den nya påfrestningen, så det är inget problem i längden.

Dessutom så är det ett otroligt bra sätt att omfördela de ingenjörsmuskler som under tentaperioderna ansamlar sig på framsidan av magen - till riktiga muskler på axlar, rygg och armar. Förra sommaren åt jag pizza tre dagar i veckan men gick ändå ned fem kilo på en månad. Det säger väl en del om förbränningstakten på mitt arbete.

Det som dock kommit som en överraskning är problemen med att somna de kvällar då jag inte jobbat på dagen. Tidigare år har jag varit helt slut i kroppen, men nu känns det mest som dagen efter man varit lite för ambitiös på gymmet. Det känns att man ansträngt sig, men man har inte ont någonstans. Kroppen tycker dock att “nu hittar vi på något roligt - som att lyfta en massa tunga saker” istället för den mer fördelaktiga planen “nu ska vi slappna av och sova“.

Den enda skillnaden mot förra sommaren är att jag äter mycket bättre nu än jag någonsin gjort förut. Det innebär dock inte att jag är någon form av hälsonazist nu för tiden, bara att jag insett vikten av att få i mig det jag behöver.

Men i ett försök att göra kroppen lite gladare tänkte jag ta en liten seans med hantlarna. Jag måste köpa en hantelbänk innan jag ökar vikten på dem (11kg st för tillfället (tjejhantlar enligt U)) men nöter man bara på ett antal repetitioner extra så funkar de ett tag till som de är.

Saknar dig U.

Idag lyckades jag faktiskt få till en bild på min katt, utan att hon såg döende/misshandlad/förgiftad etc. ut. Det är ganska så ovanligt, då hon är fenomenal på att vända bort ansiktet precis då bilden tas annars.

Tussan, även känd som Syntax, fisbollen, cp-tuss och “Krooo?!”

Den senaste tiden har jag jobbat ganska så mycket, vilket uppenbarligen satt sina spår. Igår var jag öm i ben och rygg, men tänkte inte så mycket på det då det är så det brukar vara när jag jobbar på den avdelningen jag varit på de senaste två dagarna.

När jag i morse vaknade av den ilsket pipande väckarklockan konstaterade jag snabbt (och inte helt överraskad) att jag var vansinnigt trött. Ni vet, när man är sådär trött att man släpar sig upp och ställer fram väckarklockan en timme, för att sen gå och lägga sig igen. Trots att det finns en anledning att man ställt klockan på den tid man gjort.

Men nu var det inte min trötthet i sig som var det jag reagerade mest på, utan den otroliga stelhet och smärta som bosatt sig i min kropp. Stapplandes som en 85åring med dubbla benproteser lyckades jag i alla fall ta mig både till väckarklockan och tillbaka till sängen. Men det gjorde vansinnigt ont.

Jag sov en timme till och sen försökte jag stretcha benen så gott jag kunde. De blev väl lite bättre i alla fall, men de lyder fortfarande inte helt. Ryggen är som alla vet lite svår att stretcha effektivt när man är så stel att man inte kan böja sig normalt, men den verkar ha rättat till sig lite av sig självt då jag hasat omkring hemma idag.

Anledningen till värken är ganska uppenbar, jag jobbar för mycket. med början i förra veckan har jag jobbat en del; jobbade två nätter, sov en dag (man är inte ledig, man är hemma från jobbet och vänder på dygnet), jobbade två dagar, jobbade två nätter, sov en dag (samma visa igen) och jobbade två dagar till.

Det blev ca 70 timmar förra veckan. den här veckan (då jag egentligen var ledig) fick jag jobba två dagar. På de två dagarna lyckades jag klämma ihop lite drygt 6.5 timmars övertid också. Eftersom ingen annan hade sett till att allt fungerade för transportsidan på jobbet så var det inte så mycket att välja på.

Jag jobbar inte så mycket som jag gör bara för att chefen tar mig för given när det gäller sådana saker, det handlar om att hela transportsidan får problem om inte vissa saker är klara i tid. Får inte de med sig de kollin de ska ha, får de skit från kunderna, som ringer till kontoret och skäller på personalen där. Då jag bryr mig om ganska så många människor i dessa positioner vill jag inte att de ska få problem pga. mig. Dessutom tjänar jag pengar på det hela.

Anledningen att det tar sån tid är för övrigt inte för att jag är långsam, utan för att en leverantör börjat skicka sin produkt lös i påsar, packade på pall - istället för färdigpackade kartonger. Är det mer som skall gå ut till kund än man har färdigt på lagret är det bara att ställa sig och köra och packa tills det finns tillräckligt. Eftersom det är midsommar i helgen så har det dessutom gått ut dubbelt så mycket av vissa saker som vanligt - vilket är anledningen till all min värk.

Benen har jag dock haft ont i sedan förra veckan; då våra nattpass är 13 timmar och man står upp i princip hela den tiden. Man är inte speciellt van vid sånt när man pluggar. Ni som har gjort lumpen minns säkert hur ont alla hade i ben och fötter bara för att man fick stå upp hela dagarna. Det tar några veckor innan man vant sig.

Men nu när midsommarhelgen är avklarad för i år kommer det bli lugnare. Det kommer vara lite mer att göra nästa vecka, men då ska det ändå inte ut så mycket - så då kan man ta det lite lugnt. Sen är det snart juli - och då händer det verkligen ingenting.

And now, for something completely different..

Dagens projekt: Städa och tvätta lite, så det är fint när U kommer hit ikväll. Sen borde jag verkligen uppsöka en frisör också, då jag börjar se ut som ett troll.

Det blev en gnällig blogg idag - men det är ju i princip det bloggar är till för. Skriver något intressantare senare idag eller något.

För er som inte vet om det så röstades förslaget om den nya “FRA-lagen” genom idag. Samtidigt som det inte “ska” beröra trafik inom Sveriges gränser, finns det vissa saker som är väldigt oroväckande.

Jag har inte varit speciellt insatt i vad lagen innebär förut, men jag hade inte heller i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att förslaget skulle röstas genom. Det här är trots allt Sverige, ett land där man får tycka och säga vad man vill - så länge man inte direkt kränker andra. Men nu är det inte så längre.

Helt plötsligt har våra förtroendevalda politiker kommit på att det vore förjävla bra att kunna hålla koll på människor som skulle kunna ställa till stora problem i samhället. Ni vet, sådana där terrorister, som spränger och dödar och allt sånt som… är så vanligt i Sverige.

När förekom det senast ett “äkta” terrordåd i Sverige? Hur många terrorister med biologiska/kemiska/nukleära stridsmedel har tullen stoppat vid någon gränskontroll (har vi ens några gränskontroller kvar? ingen vill ju Sverige något illa, det vet ju alla) utan att berätta om detta?

Jag gissar på att det är ganska få personer totalt, under den tid Sverige varit befriat från krig och internationella konflikter.

Hur som helst så har politikerna bestämt att det är värt hela befolkningens integritet för att eventuellt ha chansen att stoppa en potentiell terrorist, någon gång i framtiden. Eller kan det vara något annat de har i kikaren?

Tydligen så ska det finnas ett flertal kontrollgrupper som kontrollerar att FRA sköter sig och inte kränker medborgarnas integritet. Det intressanta är att personerna till dessa kontrollgrupper skall nomineras av riksdagspartierna. Naturligtvis kommer partierna nominera personer som är sjukligt lojala mot just dem själva och sedan är det kört. Antagligen kommer det hela resultera i en sjuhelvetes cirkus där uppgifter om olika politiker kastas fram och tillbaka, samtidigt som svenska folket tar mer avstånd från det demokratiska systemet och ändå tvingas betala alltihop.

Så vitt jag vet så är övervakning av den här graden inte tillåten enligt FNs stadgar om mänskliga rättigheter. Man har rätt till ett privatliv och så länge man inte är dömd skall man inte anses skyldig. Det är så det har fungerat i det här landet tidigare, men nu verkar det uppenbarligen inte vara så längre.

Istället är nu hela Sveriges befolkning misstänkt för terrorism, inte minst de människor som råkar kommunicera med andra som befinner sig utanför landets gränser.

Sen kan ni ju fundera på hur t.ex. MSN fungerar. Tror ni huvudservern står i Sverige? Samma sak gäller Facebook, E-bay m.m. Allt ni gör på nätet kommer kunna spåras - utom användandet av Lunarstorm då.

Nä, det här funkar inte. Om det hela realiseras är jag fan inte sugen på att bo kvar i det här landet, det finns andra länder i Europa där det kommer behövas datavetare när jag är färdigutbildad också. Norge är ju ett av dem, där skulle jag kunna tänka mig att bo.

Ett stort tack till alla folkvalda politiker som röstade genom förslaget. Ni har på ett mycket effektivt sätt våldtagit svenska befolkningen i alla tänkbara kroppsöppningar, på en och samma gång. Antagligen kommer ni få sota för det också, riktigt hur vet jag inte - men jag är fruktansvärt skeptisk till att alla kommer finna sig i den nya lagen utan vidare.

(Till er som trodde rubriken handlade om fotboll: Gråt. Det här är så mycket värre än något fotbollsresultat någonsin skulle kunna vara.)

Förra veckan skrev jag tentan i “Programmering för Interaktionsdesign 2“, det kändes som att det gick ganska så bra då, men idag fick jag veta resultatet.

Kursen i sig var inte speciellt svår alls, vilket innebar att jag i princip aldrig var där alls. Den självklara risken i en sån situation är att kursen innehåller svårare element som man missar och sedan inte kan svara på alls då man sitter i tentalokalen och glor på tentan.

Det intressanta var ju att jag pluggade totalt 20 minuter inför tentan, under tiden som jag åt frukost. Sen traskade jag iväg och skrev sex av sju uppgifter. Den sista var lite luddigt formulerad och inte direkt något jag kunde förklara. Jag vet på ett ungefär hur det hela funkar, men jag kan inte uttrycka det med ord - så jag struntade i den uppgiften.

Resultatet blev följande:

TEN1 Tentamen   3.0 hp
TEN1 Examination   3.0 Credits
Betyg (Grade) 4 2008-06-04

Inte helt dåligt med en fyra, med tanke på att det enbart var p.g.a. mina förkunskaper som jag klarade tentan. Lite nytt har jag väl plockat upp på vägen, men det är marginellt lite.

Nästa steg är väl att sätta sig ner och göra labbarna i kursen också, så jag får alla poäng jag behöver. Sen lär jag ju göra klart den svårare kursen inom samma ämne också.

Bara jag slipper alla 13 timmar långa nattpass så ska det nog gå bra. De passen har nämligen en förmåga att lägga beslag på all energi man har i kroppen. I alla fall de gånger man jobbar sådana pass 2-3 dagar i följd.

Nåja, nu måste jag äta min frukost. Ska jobba två nätter till, sen är jag ledig! Den lediga veckan skall användas till att tvätta, städa och plugga lite. Sen kommer förhoppningsvis U hit på torsdag - och då lär det bli kramkalas hela helgen sen.

Gör något roligt åt mig ikväll, okej?

Att jag jobbar en del på somrarna är väl inte direkt någon hemlighet. Ofta brukar juli präglas av mer arbete än sömn, vilket brukar göra att jag är lite konstigare än vanligt i början av augusti.

I år verkade det dock inte som att jag skulle få jobba så mycket. Det har gått över, skulle man kunna säga. Den här veckan jobbar jag 66 timmar (schemalagd tid, vilket innebär att det mycket väl kan bli mer arbetad tid). Nästa vecka är jag egentligen helt ledig, men kommer antagligen jobba några kortare kvällspass ändå.

Anledningen är att ett tidigare svenskt verk valt att i princip lägga ned - för att sedan låta ett motsvarande verk i Finland göra deras jobb. Detta innebär ingen egentlig skillnad - bortsett från förpackningen. Förut var produkterna packade i lagom “enheter” - nu levereras de lösa i plastpåsar, som i sin tur ligger på pall.

Eftersom vi alltid måste beställa just dessa produkter under sommaren så kommer någon behöva packa dem i “enheter” för att vi sedan ska kunna skicka ut dem till kunder. Detta gör att mina schemalagda 182 timmar i juli med ganska så stor sannolikhet kommer bli magiska 200+ timmar, vilket iofs bara är trevligt.

I vanliga fall brukar jag vara schemalagd ca 160 timmar i juli, men jobba ungefär 190-195 timmar. Så, ska vi gissa på 218 timmar i juli då, det känns som en lagom siffra. Jag får väl återkomma med resultatet.

Nu ska jag hur som helst iväg och jobba dag 4/6 den här veckan. Eftersom jag har jobbat 34 timmar hittills borde ju de 32 timmar jag har kvar innan veckans slut flyta på av sig själva.. Nu är det ju nedförsbacke, right?

Vill ni något är jag godtyckligt kontaktbar på tisdag eftermiddag, innan dess kan jag inte garantera något.

På väg hem från jobbet idag passade jag på att gå in på ICA Ettan för att hitta något ätbart som krävde i princip noll engagemang för att tillaga.

Dock så tyckte jag att det vore vuxenlikt och duktigt att kolla hur mycket pengar jag hade på kortet innan jag handlade, så jag inte köpte en massa onödigt tjafs om det visade sig att jag var fattigare än väntat. Tänkt och gjort så går jag fram till bankomaten och stoppar i kortet, jag slår min kod och trycker på knappen märkt Kontoutdrag.

Jag väntar..

Meddelandet “Uttag medges ej - var god försök senare” visas i displayen. Eftersom jag visste att jag hade pengar på kontot (och en viss kunskap om bankomaters förmåga till eget liv*) försökte jag igen, med samma resultat. Smått irriterad (och lite orolig för att något skulle dragit från kontot utan att jag visste om detta) testade jag att ta ut 100 kronor.

DET fungerade såklart. Dessutom fick jag ett kontoutdrag, där det stod att jag förutom de 100kr jag just tagit ut var stolt ägare till några hundra kr till, vilket är en halv förmögenhet enligt studentstandard. Inte minst dagen innan lönen kommer.

Så, två små uppmaningar till de som kodar programvaran till dessa bankomater:

Så snart jag sett mitt saldo så var det ju bara att gå in och handla som vanligt. Dock så glömde jag bort att köpa onödigt tjafs, då jag var fullt upptagen med att vara förvirrad över hur fånigt men ändå irriterande det hela problemet var.

* Senast igår hörde jag en person som arbetar med bl.a. bankomater säga att de gör saker som de inte borde göra. T.ex. aktiveras funktion X tydligen automatiskt i en bankomat. Funktion X är en funktion som automatiskt skall köras om funktion Y körs - problemet var bara att funktion Y var något som han var tvungen att aktivt göra, manuellt. Dvs. Så länge han inte tryckte på en viss knapp skulle det inte funktion X kunna köras - vilket bankomaten glatt struntade i, och därmed orsakade ett migränanfall för en närsynt servicetekniker dagen efter.

Sådär rörigt som det alltid blir när man varit en lat jävel som inte bloggat på år och dar. Som vanligt så tycker jag inte att det har hänt så mycket, men när jag väl börjar skriva så kommer det helt automagiskt bli en jäkla massa text ändå.

En av anledningarna till att jag bloggat så dåligt var en tenta jag hade förra onsdagen. När ni hör ordet tenta kanske ni tänker “ahh, tentaplugg”.. Riktigt så var det ju inte, inte ens nära. Det hela skulle kunna sammanfattas på följande sätt:

Det hela handlade om att jag inte kunde koncentrera mig på att plugga till tentan - eftersom jag var stressad över att jag inte pluggat till tentan.

Lösningen på problemet kom i torsdags morse vid halv sju, då jag satte mig vid datorn och åt frukost. Tillsammans med kaffe och en trave mackor så kikade jag runt lite på wikipedia, där allt man någonsin kan tänkas behöva veta står. En del av sakerna som står där stämmer t.o.m!

Efter att ha pluggat lite sorteringsalgoritmer och sånt tjafs, var det dags att gå till tentalokalen. Väl där så träffade jag några vänner som stod där och verkade förvånansvärt lugna och glada, vilket var väldigt trevligt.

Sen skrevs det tenta i.. ja.. tre timmar kanske? Det mesta i tentan var fruktansvärt enkelt, så jag är ganska så säker på att jag skrivit en fyra, men det kan även vara en femma - om jag har lite tur.

Då jag endast pluggat 20 minuter på kursens innehåll men ändå känner att jag klarat tentan bra så måste det bero på någon av följande tre orsaker:

1. Jag är ett Geni! - Genom att helt enkelt vara ohyggligt smart löste jag alla problem utan att behöva plugga.
2. Jag är en idiot! - Antagligen har jag inte fattat vad kursen går ut på alls, vilket gjort att jag missbedömt frågorna och därför knappt uppnår resultatet U.
3. Tentan var ett skämt! - Kanske den troligaste punkten, men jag har ändå fastställt att det är punkt 1 som är den riktiga orsaken.

När tentan väl var över så slappnade jag av - och då kände jag hur trött jag var. Dessvärre jobbade jag natt torsdag - fredag, så det blev inte så mycket vila för det.

I helgen har jag mest varit trött och seg, så jag har inte orkat festa något. De flesta av mina studentvänner här i Västerås ägnade antagligen det mesta av lördagen åt “Stora Sommarfesten” på Kåren, och ungefär hela söndagen åt att vara bakis.

Jag hade varken ork eller lust till något av de sakerna, så jag satt kvar hemma med pizza, film och en halvsocial katt som vill sitta i knät utan att för det behöva nudda mig. Visst hade det varit trevligt att mingla en stund med vännerna, men jag hade det väldigt lugnt och skönt här hemma också - så jag är väldigt nöjd med helgen ändå.

För övrigt så är ungefär alla på jobbet upprörda för att jag började jobba dagen efter att jag skrivit tentan; “Ska du inte vara ledig alls?!” heter det.

Vad de inte förstår är att ett arbete är rena semestern för en student. När jag går hem från mitt arbete är jag ledig. LEDIG. När jag går hem från skolan - har jag precis lika mycket att göra för det. Skolan kan mycket väl ta 16 timmars arbete om dagen i en vecka eller två - ibland ännu mer. Man får ingenting för det man gör då heller, har man missat något för att man varit helt slut i skallen så säger lärarna något i stil med “jag vet att du kan bättre, du får komplettera den här uppgiften”. När jag går hem från mitt jobb vet jag att allt är avstämt och klart - och jag kan göra vad jag känner för tills jag ska vara tillbaka på jobbet nästa gång. Dessutom får man betalt för allt slit.

Det är helt enkelt en jävla skillnad!

Men men, nu måste jag börja fixa lite här hemma. Ska jobba 13 timmars nattpass idag och imorgon, så det ska trollas ihop matlådor och sådana nödvändiga ting idag.

Nu när det börjar bli varmt ute på riktigt så är det inte bara de envetna människorna från Greenpeace som förföljer en på stan. Uppenbarligen ska man skänka pengar till allt möjligt och omöjligt man kan tänka sig, samtidigt som man ska ringa med alla operatörer samtidigt.

I regel har ju de flesta dryga människor som tränger sig in i ens personliga space någon form av mål då det gäller tiggeri, försäljning, antastning eller liknande. Men det finns en typ till. “Ge bort rosor gratis”-människorna.

Ofta är det en invandrarkvinna med en brytning så skarp att den skulle behöva gips som går runt med en hink - med rosor i. De går fram till en och säger “varsågod” - samtidigt som de ser helt uppgivna ut.

Men nu är det ju så att vi bor i sverige. Här tar man inte emot saker man blir erbjuden gratis på stan, såvida inte alla andra i närheten gör det först. I princip alla som blir erbjudna en ros tackar väldigt artigt men bestämt nej - och sedan skyndar de sig därifrån med lite extra långa steg.

Det märkliga är ju inte att det delas ut rosor. Det märkliga är att man inte får veta varför, eller vilka som ligger bakom gåvan. Det enda man får veta är “varsågod” - och det säger ju inte så mycket. Hur som helst så är det ju ett tips till dessa organisationer etc. som delar ut saker att inte välja rosor nästa gång.

Det är precis som om man ska träffa en dejt på stan - man tar inte med sig blommor då. Ingen vill släpa på en ömtålig grönsak som garanterat kommer vara i vägen tills man kommer hem - då den visar sig oförmögen att överleva i en vas.

Dela ut godis eller något istället - då kommer i alla fall sveriges fjortiskår vara lycklig.